emma

När man tänker så det knakar i skallen, är väl det minsta man kan begära att det ska växa fram ett vettigt svar tillslut? Jag menar, vad är det annars för mening med allt jävla(rent ut sagt) tänkande?!
Ni som läser denna blogg regelbundet vet ju att jag ofta tänker på min livssituation och vad de egentligen ska bli av lilla mig.. och på senare tid har sådana tankar tagit över resterande tankar som finns i mitt huvud. jävligt jobbigt faktiskt.
Jag undrar om jag inte vill vara en fri själ