drop dead at 9
Jag ogillar människor som inte vågar stå för vad dom känner och tycker. Jag ogillar folk som håller käften. Sånt ogillar jag. Som fan
För övrigt så somnade både jag och mannen kl nio igår kväll. det är farligt nära gammel-gränsen!
Och då, när vi är inne på gammel-snacket, så kan jag inte låta bli att fråga mig: Har jag och de människor jag kallar för mina vänner blivit gamla? Ni vet sådär gamla så man inte umgås med varandra så ofta längre? Eller tycker vi helt enkelt inte om varandra längre? Något är det iallafall.
Jag är lika besviken på mig själv som jag är på vännerna.
känner så ja med emma. jag hoppas nästan att det är så att vi blivit gamla, för kärleken måste finnas kvar i oss. om inte annat så har vi ju skaffat oss jobb och mycket att göra, typ som att jobba i finland varannan, var tredje vecka. skit kul. verkligen. ett är säkert iaf. jag saknar er, jävligt mycket