emma

äh jag är ledsen men jag tror fan inte det här funkar längre. sitta här dag ut och dag in (jag trivs jättebra på mitt jobb och mina arbetskamrater är faktiskt dom bästa som finns!)
MEN det är själva grejen att ha en vardag som allt för ofta ser precis likadan ut. att kliva upp varje morgon vid nästan samma tid och veta att; ja nu ska jag jobba. sen är det lunch. sen jobba lite till. och sen gå hem. sen kanske träna nån timme och sen äta. sen slökolla lite på tv (för att det inte finns ett skit annat att göra eller så är man så trött att man inte orkar göra annat) och sen borsta tänderna, gäsp och gonatt...

jag blir så förbannad på mig själv.

helt seriöst så har jag så inåthelvete ont i magen för att jag inte gör någonting med mitt liv. eller nej, rättning: att jag inte gör det jag vill med mitt liv.

ska det vara så svårt?

(jag tror att det är för att man har någon att krypa tätt intill i soffan med, att värma sig mot när man ska sova och det är alldeles för kallt, att skratta med och att tycka så väldigt väldigt mycket om. och som är helt galet bra! det är helt enkelt för att jag har en underbar någon som jag är här)