emma

vissa människor är menade att bara vara till låns i ens liv. att bara finnas under en viss period, under en i förväg redan bestämd tid. det kan vara en pojk/flickvän, en släkting, en familjemedlem eller just en vän.
sånt kan man inte gör någonting åt, det är helt enkelt ödet. och i min värld kan ödet både vara någonting vackert men också något hemskt.


men om man bortser från ödet,kan man med de allra flesta människor man har runt omkring sig, göra ett val.

man kan välja att knyta ett band som man vill ska hålla i all evighet, som man tänker slåss för att bevara precis som det är. man kan välja att älska en människa oavsett och känna att man kommer att göra allt för att få ha den här personen vid sin sida.

eller så kan man välja att låta en människa gå. att inse och acceptera att man blir olika och att man inte är av samma behov längre. att man faktiskt inte är samma person längre..
man kanske behövde varandra just precis då, just precis på det viset. sen insåg man kanske att den här personen som jag tror mig känna, inte alls är den jag trott. eller att man inte alls ser saker på samma sätt. att det här inte är någon jag vill ha i mitt liv föralltid.

det är ganska skönt, att alla har ett val. i de allra flesta fall.




jag tror såhär; man får inte alltid det man ber om, men man får ofta det man behöver. dock kanske i en annan förpackning eller på ett annat sätt än det man förväntat sig


det har varit en lång måndag. det kanske märks. det flyger en del tankar idag