emma

det var i slutet av april och sommaren låg framför hennes fötter. hon var ensam för första gången på så många år och känslan var rätt underbar. nyfikenheten på det här livet var så stor att den knappt rymdes inuti kroppen.
att äntligen bara få bry sig om sig själv, slippa bråka, slippa oroa sig, slippa alla sveken som gjort så ont och bara få LEVA.
hon hade precis kommit hem från sitt livs resa. det bästa hon gjort hittills i sitt liv, som fått henne att se på saker med andra ögon. hon kände att livet just nu var till bara för henne.
så hon levde.
och så plötsligt bara fanns han där. helt utan förvarning.
hon visste mycket väl vem han var, hon hade träffat honom flera gånger tidigare. men aldrig såhär..
hon blev nyfiken på honom som person. vem var han egentligen? vad fanns inuti den där kroppen och det där vackra utseendet?
och någon gång i livet ska man väl känna sig totalt knockad. för det var det han gjorde med henne.
och då bara känner man, att man aldrig vill vara utan varandra. det bara är så.