emma

Jag slutar aldrig förvånas över hur folk beter sig.

Oftast brukar jag vara den som säger att åldern har ingen betydelse.
För det spelar ingen roll, det finns människor som är 30+ men beter sig som 5-åringar när det kommer till saker som, jag personligen tycker att man borde ha växt ifrån för länge sen.
Och så finns det de som trots sin låga ålder är så oerhört kloka, både i sitt tänk och i ditt beteende, att man inte kan låta bli att fundera över om dom har levt i en annan tid, före oss.

Och så finns det människor som man tyckt verkat mogna, som man faktiskt försvarat vid tillfällen då det har talats nedlåtande om dess unga ålder, men som sen visar att: fan så fel man hade.
Som verkligen agerar utifrån sin rätta ålder. När man verkligen känner skillnaden. När man känner igen symptomen. Ja, sådär gjorde kanske jag också för 5 år sen.
Att vara osäker och försöka få vänskap genom att prata skit om en annan vän till exempel. Så tror jag att vi höll på i högstadiet typ. "Aaa men alltså har du inte hört!  **** sa såhär om dig" eller "Alltså de här behöver du ju inte säga att jag har sagt, men ***** har sagt...
"Och så trodde Linda att hon hade blivit bästa kompis med coola Anna, för nu hatade hon ju faktiskt Sofi och ville hänga mer med Linda . Och Anna och Linda pratade ju bara skit om Sofi hela tiden, så de är klart att Anna gillar Linda mer än Sofi. Fast sen blev Sofia och Anna kompisar igen. Och då var det ju ingen som ville vara kompis med Linda länge för de gick ju inte att lita på henne. Hon gick ju och pratade skit med Anna om Sofi och med Sofi om Anna."

Men man vet så mycket bättre nu.

Att stå för det man säger och tycker är viktigt för mig. I min värld så vet mina vänner vart jag står och jag vet vart dom står.
Att försöka få vänskap genom att prata skit om en annan människa är bland det dummaste man kan göra. Det tror jag att man ska tänka på, både en och tre gånger.
Min respekt för en vän står och faller med det.

Givetvis så behöver inte detta ha någonting med åldern att göra i alla situationer. Det har ju främst med människors mognad att göra. Men vad jag menar nu, är bara att ibland så visar en människa upp en sida som gör att man känner att: ja det känns att det är ett par år mellan oss.