emma

En dag som denna önskar jag mig mest av allt att jag fick ligga kvar i sängen precis hur länge jag vill. krypa tätt intill honom och känna hur han vaknar till och lägger sin arm runt min midja. blunda och höra regnet som slår mot fönstret. krypa om möjligt ännu närmare och känna hans läppar i min nacke. skulle kunna döda för det.

men den här dagen är som vilken torsdag som helst och mitt tåg gick precis som vanligt 06.35.
jag saknade honom redan när jag stod i hallen med nyckeln i låset och vred om.
lyssnade på scorpions och fick ångest över att jag är så trött. har aldrig varit med om värre.
min hjärna går på högvarv men min kropp har slappat sönder. det är den värsta tröttheten jag vet, när det är huvudet som inte pallar och inte kroppen.

jag tänkte iallafall att jag skulle blogga lite bättre framöver. men jag har liksom glömt bort hur man gör?
det är märkligt hur fort sånt kan gå.

jag har druckit kaffe för att piggna till. varför dricker folk kaffe, egentligen?
det smakar riktigt vidrigt och man får en andedräkt from hell. missfärgade tänder och jag får ont i magen.
och det hjälper inte ens lite mot tröttheten.

vi öppnar snart, jag får återkomma. ciao!