silverfisken

nu står det på ett annat språk, ett språk jag inte kan
när meningarna inte längre går att förstå och luften inte riktigt räcker till
kanske skriver vi otydligt eller läser i olika takt
men lys min väg, jag lovar jag försöker förstå



Josef får mig att gråta som ett barn. Riktigt sådär som man gjorde när man var liten, kippa-efter-andan-gråt.

Jag har tänkt mycket på det här med människor. Eller snarare mötet med människor, som är någonting jag verkligen älskar! Man kan lära sig någonting från alla människor.
Det är någonting med känslan i människan som fascinerar mig väldigt mycket. Jag har lätt för att bli berörd. Jag har lätt för att bli glad. Jag har lätt för att bli arg. Känslor är någonting jag har mycket av.
Ingen är perfekt(och tur är väl det!) Men jag strävar hela tiden efter att bli en bättre människa. Och jag vill lära mig. Varje dag vill jag lära mig. Jag vill först och främst lära känna mig själv,men jag vill också veta hur andra tänker. Hur andra känner. Vad andra funderar på och vilka svar dom finner. Vad finns det hos dig som jag kanske kan lära mig av?

Idag var jag och tränade och efteråt kände jag en enorm energi. Känslan kan jämföra med lyckorus, men den nådde inte riktigt dit.
Ett par timmar och några händelser senare, är den känslan långt borta.
Vad lätt man påverkas va? Eller åtminstone jag.

Flummigt inlägg jag vet. Ibland behövs det. Jag bara vädrar lite grann

Godnatt hjärtan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback