morning glory
En dag som denna önskar jag mig mest av allt att jag fick ligga kvar i sängen precis hur länge jag vill. krypa tätt intill honom och känna hur han vaknar till och lägger sin arm runt min midja. blunda och höra regnet som slår mot fönstret. krypa om möjligt ännu närmare och känna hans läppar i min nacke. skulle kunna döda för det.
men den här dagen är som vilken torsdag som helst och mitt tåg gick precis som vanligt 06.35.
jag saknade honom redan när jag stod i hallen med nyckeln i låset och vred om.
lyssnade på scorpions och fick ångest över att jag är så trött. har aldrig varit med om värre.
min hjärna går på högvarv men min kropp har slappat sönder. det är den värsta tröttheten jag vet, när det är huvudet som inte pallar och inte kroppen.
jag tänkte iallafall att jag skulle blogga lite bättre framöver. men jag har liksom glömt bort hur man gör?
det är märkligt hur fort sånt kan gå.
jag har druckit kaffe för att piggna till. varför dricker folk kaffe, egentligen?
det smakar riktigt vidrigt och man får en andedräkt from hell. missfärgade tänder och jag får ont i magen.
och det hjälper inte ens lite mot tröttheten.
vi öppnar snart, jag får återkomma. ciao!
one lovely morning in april
Ibland kan det hända att man behöver ett break. Och det var visst så i mitt fall.
Bloggen har länge bara fått stå, orörd och tråkig...men nu känns det som att jag kan starta upp igen!
I mitt huvud råder total kaos och förvirring. En salig massa av begäret efter bläck på kroppen, nya kläder och udda inredning.
Det känns som att någon har bombat sönder min hjärna totalt!
Så nog finns det att skriva om. Frågan är bara hur jag ska börja?
Ni får se i eftermiddag, jag tror jag kommer föda er med bilder på det som min kropp gapar efter som mest just nu: INK!
Ciao ;-)
high high up in the sky
Tidigare i veckan hade jag bestämt att lördagen skulle bli en dag då jag gick upp tidigt, gick ut på en powerwalk, duschade och gick en vända på stan för att fylla på mitt sminkförråd.
Men,
Det slutar oftast precis såhär. Sittandes framför datorn i morgonrock och tovigt hår.
Surfandes på miljoner sidor som på något vis har anknytning till inredning, utbildning osv.
Dricker ett glas citronvatten (hade det varit för en månad sen hade det förmodligen varit en iskall cola, men tiderna förändras ;P haha) och lyssnar på bon iver - skinny love.
Jag och mannen var i Stockholm förra helgen, och jag fick ÄNTLIGEN gå loss inne på House doctor. Känslan i mellangärdet när jag går omkring där mitt ibland all underbar inredning går inte att förklara. Färgerna på ljusstakarna och skålarna som tilltalar mig enormt, tyget på den där kudden.....
Jag hade lätt kunnat sätta sprätt på hela min lön. För första gången fick jag ordentlig ångest över att inte kunna köpa allt som fanns. Sjukt men sant!
Iallafall, det jag ville komma till med House doctor var att jag igår såg att dom söker en grafisk designer på din hemsida.
Tänk om det kunde vara jag. Vilket liv va? Grafisk designer för House doctor. Jag tror jag dör.
Det är därför jag sitter här nu med min morgonrock, mitt roviga hår i en slarvig knut och mitt vattenglas och surfar som en galning. Jobbet ska bli mitt. Nångång.
love love love love love
idag, söndag 16 januari, föll allting på plats.
i hela mitt liv har jag sökt någonting, har alltid haft en känsla av tomhet, som att det är någonting som saknas.
inte nu.
det föll ner några poletter i skallen idag. just medans jag satt här framför skärmen och klickade mig runt på olika sidor, inspirerades av vackra bilder, fann nya artister och underbara låttexter.
jag har världens underbaraste kille. med honom vill jag ha världens sötaste unge.
jag vill ha ett sommarhus på gotland. en lada med en fallfärdig stenmur. dörrarna ska vara turkosa och i trädgården ska det blomma i alla jordens färger.
jag kan ha funnit mitt drömjobb. det vet jag förstås inte med säkerhet än eftersom jag inte är där.
men jag vill skapa. jag känner ju det, att jag mår som allra bäst då.
som nu.
lyssna och älska livet, precis som det är eller som du vill ha det
the magic numbers - i see you, you see me
OMG!
Jag är här nu iallafall, och jag glöder
Sitter och lyssnar på baksmälla. är vråååålkär i petter (på låtsas älskling, på låtsas!)
för ja, jag är lika kär i petra
Har förbannat ont i min skadade axel. Ja den har sin egen alldeles för långa historia, jag pallar inte ta den nu. Gör det kort bara och förklarar att den har kukat ur. Totalt.
Men för att komma till saken. Jag glöder. Varför skrev jag så?
Känns som jag har landat på botten i djupa bassängen på skantzö. För otränad för mitt eget bästa, kan inte ha det så. Är så sjukt less på mig själv.
Så jag gör det nu, jag skriver att jag ska vara i sån djävulsk form när ni vänder blad i kalendern och det står juni.
Mitt första delmål är 22 mars. Då bär de av till Egypten och det passar fint. Vägrar att ha bikiniångest.
Ingen i hela världen borde ha bikiniångest. Det äter upp en inifrån liksom. Uuhh...
Ye, iallafall....därför peppar jag nu med en grym spellista på spotify och lite snygga träningskläder från sportamore. Det är väl en schysst början tycker jag...resten kan ingen musik eller ny träningsbralla i hela världen fixa, det är upp till mig.
Bara lilla moi! FUCKING LOVE IT!
Tjing tjing!
STAY
Tja snäckor! Inspiration till att skriva vet jag inte om jag har, men jag försöker.
Är ledig idag. Skönt som fan måste jag säga, man blir trött i skallen av att börja på ett nytt jobb. Men det är kul!
Igår fick jag en impulsinbjudan hem till min fina Åsa. Jag, Åsa och Åsa. Vi åt pizza, drack öl och vin och avslutade sen kvällen på Cirkus. Otroligt trevlig kväll! Lite seg idag dock, men de går ju inte att komma ifrån..vid den här åldern är bakis ett faktum dagen efter..annat var det när man var 18 färska! hahha ;)
Här hemma finns det tuuuuusen saker att göra. Köket ser ut som helvete, JAG har en gigantisk tvätthög och visst borde jag dammsuga hela stället.....men....jag liksom fastnar här. Mannen börjar tröttna på skiten, i can tell.
Har en dålig känsla i kroppen, måste ta reda på vad det är. Måste skriva lite och se vad som händer...det brukar blir bättre då.
Ah så får det bli.
Lyssna för guds skull på Hurts - Stay och Blood, tears & gold. Ny favorit grupp om Åsa tipsade om igår. Helt såld. Det kan vara bland det finaste jag hört. Helt ärligt.
Love
skogens guld
I måndags var jag ledig i vanlig ordning. Jag gjorde allt sånt där som man inte vill göra egentligen. Typ diska, tvätta, skriva CV och sånt tjaffs. Sen gick jag ut i skogen på en promenad. Jag gick i 2 timmar. Bara jag och den friska höstluften. Jag fick ett sånt lyckorus!
Jag insåg då hur jävla bra jag har det. Hur underbart det är att leva mitt liv.
Fint som fan kändes det! ;-)
Veckans bästa
Grymt lyckad fest även om det gick rätt galet till och en dörr gick sönder tex ;)
Micka gav oss 10 av 10 i betyg som festfixare haha!
I söndags var det ett helvete att städa skiten, jag fick i princip göra allt själv eftersom mannen mådde sååååå dååååligt. "Jag ska aldrig mer dricka" Har vi hört den förr?!? ;) Hm hm hm.
Jag har haft en sån himla fin start på den här veckan. Lyssnat på Veronica Maggio och Petter all day och bara känt att jag är så nöjd.
Idag ska vi hämta våran nya soffa också. Jag ska inviga den med godis och hångel ikväll! VIHO!
puss puss babes
"Man borde ha en livslängd på tusen år, minst. En evighet helst."
Vad vi pratade om hör egentligen inte hit, men det är så sant. Människan är så blåögd. För visst är det väl så, att vi tar en massa för givet?
Att man kan bete sig hur som helst och kanske 2 dagar i veckan bry sig lite mindre och visa lite mindre kärlek, för det har man ju tid att jobba igen sen. Tid att göra sånt som väger upp.
Jag tror att jag insett nu att det finns fan ingen sån tid. Det måste ske här och nu.
Jag är sjukt trött på tid.
Som pris för min egen smarthet blir det en Kartell-lampa idag. Det är det minsta jag är värd.
Ni vet väl det, att man är värd precis allt som man vill ha och mer därtill?
Man borde aldrig nöja sig med mindre. Aldrig.
love
och just ja!
Jag är numera ledig varje måndag. Så den dagen har blivit min absoluta favorit dag!!
Idag har jag till exempel lunchat med eve, gaddat mig och fikat med maria!
Kunde inte varit bättre!
Just loooooooooooove it! :)
och nu är snart min älskling hemma också! Viho!
och din ålder var?
Oftast brukar jag vara den som säger att åldern har ingen betydelse.
För det spelar ingen roll, det finns människor som är 30+ men beter sig som 5-åringar när det kommer till saker som, jag personligen tycker att man borde ha växt ifrån för länge sen.
Och så finns det de som trots sin låga ålder är så oerhört kloka, både i sitt tänk och i ditt beteende, att man inte kan låta bli att fundera över om dom har levt i en annan tid, före oss.
Och så finns det människor som man tyckt verkat mogna, som man faktiskt försvarat vid tillfällen då det har talats nedlåtande om dess unga ålder, men som sen visar att: fan så fel man hade.
Som verkligen agerar utifrån sin rätta ålder. När man verkligen känner skillnaden. När man känner igen symptomen. Ja, sådär gjorde kanske jag också för 5 år sen.
Att vara osäker och försöka få vänskap genom att prata skit om en annan vän till exempel. Så tror jag att vi höll på i högstadiet typ. "Aaa men alltså har du inte hört! **** sa såhär om dig" eller "Alltså de här behöver du ju inte säga att jag har sagt, men ***** har sagt...
"Och så trodde Linda att hon hade blivit bästa kompis med coola Anna, för nu hatade hon ju faktiskt Sofi och ville hänga mer med Linda . Och Anna och Linda pratade ju bara skit om Sofi hela tiden, så de är klart att Anna gillar Linda mer än Sofi. Fast sen blev Sofia och Anna kompisar igen. Och då var det ju ingen som ville vara kompis med Linda länge för de gick ju inte att lita på henne. Hon gick ju och pratade skit med Anna om Sofi och med Sofi om Anna."
Men man vet så mycket bättre nu.
Att stå för det man säger och tycker är viktigt för mig. I min värld så vet mina vänner vart jag står och jag vet vart dom står.
Att försöka få vänskap genom att prata skit om en annan människa är bland det dummaste man kan göra. Det tror jag att man ska tänka på, både en och tre gånger.
Min respekt för en vän står och faller med det.
Givetvis så behöver inte detta ha någonting med åldern att göra i alla situationer. Det har ju främst med människors mognad att göra. Men vad jag menar nu, är bara att ibland så visar en människa upp en sida som gör att man känner att: ja det känns att det är ett par år mellan oss.
juni,juli, augusti vad gjorde du med mig
Vart tog sommaren vägen? Vart var alla sena sommarkvällar som jag längtade efter så otroligt mycket? Vart var alla vänner som ville hänga med på grillkväll på en ö med musik, skratt och gott att dricka? vart var lugnet och lyckan över att vara fri?
jag får en klump i magen, vart tog livet vägen?
höstterminen på skolorna startar om en vecka (iallafall på min arbetsplats) och det känns som att jag inte hunnit med. det känns om att när jag slöt ögonen igår var det juni och när jag öppnade dem imorse var det slutet på augusti.
jag har inte hunnit med.
i'll be there
denna fredag bjuder på en sista minuten till turkiet. vi flyger ikväll så jag ska ner på stan en sväng nu och inhandla lite grejer.
när jag kommer hem nästa helg så är det dop för världens finaste unge. det ser jag fram emot!
och sen ska vi köra damrallyt också, nice nice!
- vart är du? ibland känns det som att jag inte når fram?
små små älskade saker älskling
helst hade jag haft ett glas rött här bredvid mig, men idag får jag nöja mig med vatten.
jag läser min absoluta favoritblogg och som förväntat träffar hennes ord rakt i mitt hjärta. det är ju därför jag läser.
tänk vilken tur jag har som ikväll blev hembjuden till min bästa vän på mat. en spontankväll med två fina vänner, två av de finaste jag känner. att bara sitta tillsammans och prata, äta och prata lite till.
vilken lyx.
det är sånt man måste komma ihåg att ta in. man måste komma ihåg att njuta. litet eller stort, de spelar ingen roll.
som varje gång hans hand trevar efter min i mörkret när vi ska sova.
det är sånt som jag lätt glömmer bort men när han gör det är det som att mitt hjärta exploderar av kärlek.
sånt är viktigt att komma ihåg. det är sånt som gör livet så jävla underbart
skydiving
som när jag såg eclipse på bio nu för ett tag sen. jag fick så ont i hjärtat att jag fick svårt att andas, jag höll handen för ögonen och intalade mig själv att; det här är bara på film. töntigt, ja det kan tyckas men FAN har man varit där så vet man.
eller som när jag läser min favorit blogg och känner alla känslor hon skriver om, känner dom i magen, i hjärtat, i huvudet ja överallt. det är just precis då som jag önskar att jag kunde känna lite mindre.
fast det är ju också därför jag kan skratta så mycket att jag inte får fram ett ord, få lyckorus som gör att jag vill skrika rätt ut, eller gråta när jag ser en vän som är så lycklig.
och till mikaela, grattis till lägenheten. du vet att jag har sagt att du förtjänar hela himlen! ♥
